Internationell solidaritet

Hör ryktesvägen att en viss Ola Svedin har med en debattartikel om Vänsterns Studentförbund Lunds syn på Venezuela i det senaste numret av Lundagård. Jag hittar inte artikeln på nätet och mitt tryckta ex verkar inte dyka upp förrän i morgon. Har dock fått klart för mig att vi anklagas för att inte vara demokratiskt trovärdiga, att vi "agerar hejarklack åt en diktator i vardande" och så vidare. Debatten känns igen, så fort folkflertalet någonstans i världen reser sig upp för att kasta av sig förtryckets bojor kommer den internationella borgerligheten snabbt till den ansatta elitens försvar. Venezuela är kanske det just nu tydligaste exemplet på solidariteten inom den internationella borgerligheten.

Borgerlighetens reaktion är dock fullt begriplig. Den fördjupade demokratin i Venezuela är inte bara ett hot mot den egna överklassen. En korrekt bild av den politiska processen i Venezuela i exempelvis den svenska debatten medför en stor risk för att folk här också skulle få för sig att det faktiskt är möjligt att kräva större makt och utökade rättigheter. Därför måste vi fås att tro att Venezuela är en blivande diktatur där oppositionella fängslas, TV-kanaler stängs ned och regimkritiker får sparken från sina jobb. När den bilden etableras förlamar man på många sätt vänstern, istället för att diskutera faktiska politiska frågor tvingar vi in i ändlösa diskussioner om högerns vanföreställningar.

När jag idag hörde om den här debattartikeln påmindes jag om det fullständiga intellektuella haveri som Moderata Ungdomsförbundets Rola Brentlin lyckades med i en kommentar om Venezuela från december förra året:

Ekonomin i landet är på bristningsgränsen och fattigdomen är brett utspridd trots att landet är rikt på naturtillgångar som tex olja. Svenska vänstern utmålar Chavez som förebild för hela socialismen och tycks finna sig i det faktum att Chavez tar alla beslut, stora som små, själv och att han styr all media. Oppositionen har inga förutsättningar att existera och det är inte sällan som de brutalt mördas eller fängslas.

Från det att Chavez tillträdde har fattigdomen i Venezuela minskat från 55,4 till 39,7 procent. Den extrema fattigdomen har minskat från 24,7 till 12,9 procent. De senaste åren har tillväxten legat runt 10 procent. Så visst kan man säga att ekonomin i landet är på bristningsgränsen - den lider av en enorm växtvärk.

Idén om att Chavez skulle styra all media nog det mest absurda. En övervägande majoritet av all media i Venezuela är privatägd och stark fientlig mot Chavez och det socialistiska projektet. I de stora dagstidningarna drivs det kampanjer mot Chavez med tydligt rasistiska undertoner. Nästan lika absurt är påståendet om att oppositionen inte har några förutsättningar att existera. I senaste valet deltog tiotals partier som var motståndare till Chavez. Oppositionen ordnar återkommande stora demonstrationer. Och dessutom har man i stort sett all privat media på sin sida. Om oppositionen i Venezuela inte har några förutsättningar att existera skulle jag vilja se den opposition någonstans i världen som har det.

Att Moderata ungdomsförbundet så ogenerat vräker ur sig lögner förvånar dock inte. En seriös debatt skulle tvinga ungmoderaterna att erkänna sitt förakt för demokrati och rättvisa. Det är ganska uppenbart att det inte är något de önskar sig.

För den som är intresserad av den faktiska utvecklingen i Venezuela kan jag rekommendera artikeln Building popular Power in the Venezuelan Town of Carora. Det är spännande läsning om hur deltagande demokrati kan fungera som en motvikt mot gamla eliters envälde, korruption och byråkrati. Rekommenderas starkt.

För att hålla sig uppdaterad om utvecklingen rekommenderas starkt dagliga besök på

Oil Wars - dagliga blogginlägg om bland annat fattigdom, tillväxt, olja och infrastruktur.

Venezuelanalysis.com - Längre analyserade artiklar samt aktuella nyheter om Venezuela