Kommentarer från Lund

Försvarsspektaklet

2007-09-05T22:20:00.000+02:00

Mikael Odenberg avgår. Det första positiva är att alliansen visar att man inte på något sätt har lättare att komma överens i en regering för att man kallar sig allians. Det andra positiva är att försvarsfrågan för ovanlighetens skull lyfts upp på dagordningen. Det är synd att den stannar vid frågan om försvarsanslagen. Den diskussionen är ganska irrelevant om frågan kring försvarets inriktning lämnas orörd. Man kan hoppas att så sker för som det är nu har försvaret gjorts om från grunden utan någon som helst offentlig diskussion. Skyldiga till detta demokratiska svek är samtliga politiska partier.

Högern och socialdemokratin har glatt ställt om från invasionsförsvar till ett "insatsförsvar". Det rimliga hade dock varit att helt sluta tala om ett försvar och istället tala om en krigsmakt. För det är just det som håller på att hända bortom offentligheten. Krigsivrarna i den svenska borgerligheten och socialdemokratin ger alla sitt medgivande när världens starkaste militärmakt ger sig ut på nykoloniala äventyr. Det finns dock gradskillnader mellan dessa - där bombälskande unghögern applåderar ger socialdemokratin sitt tysta medgivande. Vilket som är mest osmakligt vet jag inte.

Vänstern, tillsammans med miljöpartiet, har dock en nästan lika stor skuld till utvecklingen. Den pacifism, som på senare år har dominerat den svenska vänstern har förlamat oss i den försvarspolitiska debatten. Om vi har haft en åsikt har den begränsats till att uttrycka gillande åsikter kring minskade ekonomiska anslag till försvaret. Därmed har vi helt frånsagt oss ansvaret för nedmonteringen av den allmänna värnplikten och försvaret. Nu står vi med anfallsstyrkor utan att riktigt förstå hur det kunde gå till. När folkpartiet pratar om att skicka JAS-plan till Afghanistan för att understödja ockupationen blir nog många överraskade. Om inget händer kommer vi om några år att stå med ett NATO-medlemskap på halsen utan att riktigt förstå hur det gick till.

Hur ser då en vänsterpolitik som kan bemöta utvecklingen ut? Den första delen är ett försvar av den allmänna värnplikten, och kanske också en återgång till ett betydligt större antal värnpliktiga. Det är glädjande att kunna citera Lars Ohly för att förklara varför:

Det är mer folkligt förankrat. Sannolikheten för att en värnpliktsarmé ska delta i militära aktioner utan folkligt stöd måste ses som ganska begränsad. En yrkesarmé däremot har sin lojalitet i första hand med den militära organisationen. Därför hade det varit betydligt lättare att sätta in en yrkesarmé om Sverige hade beslutat sig för att delta i USA:s illegala angreppskrig mot Irak.

Det andra är en återgång till ett faktiskt invasionsförsvar. Den nedmontering av försvaret som skett har urholkat allmänhetens förtroende för dess förmåga att försvara vårat territorium vid händelse av angrepp. Detta är givetvis en medveten strategi från högern. När försvaret har krossats blir det lättare att övertyga det motvilliga svenska folket om att ett NATO-medlemskap är oundvikligt. Återgången till det reella invasionsförsvaret är också viktigt för vår utrikespolitik. Utan ett eget försvar kommer vi aldrig att vara trovärdiga som en neutral stat. Alla vet att länder utan egen armé alltid är beroende av andra. Det gamla talesättet "Varje land har en armé, sin egen eller någon annans" är alltför sant. Jag hoppas att vänstern kommer att ta sitt förnuft till fånga och inse det.

Tips på bra läsning kring försvaret:

Anders Eriksson: Minskade Försvarsutgifter Är Dåligt
Ali Esbati: Med stormsteg mot lego-här

Hur ska det nu gå med...

2007-09-01T19:57:00.000+02:00

...freden, tillväxten och stabiliteten?

Borgerlighetens diskreta charm

2007-06-07T15:30:00.000+02:00

Åsa Linderborg skriver idag i Aftonbladet om Linda Rosing och Carolina Gynning. Det är skarpt, briljant och en ordentlig käftsmäll riktad mot en journalistkår som i sin iver att sälja lösnummer glatt vräker ur sig en blandning av sexism och klassförakt. Det här kan vara årets bästa text i en svensk tidning på temat klass och kön.

Carolina Gynning är inte alls som Linda Rosing, konstaterade journalisterna direkt, hon har nämligen ”en solid bakgrund”. Linda saknar dörrmatta, men Carolina, ja, hon är ”en härlig vild tjej”. Tidningarna skriver att Linda är ”trashig” men Carolina ”en busig tjej som vågar göra det hon känner för”. Rosing är ”ett bimbo” men Gynning ”både glamorös och seriös”. Eller som Bingo Rimér formulerar det: ”Linda Rosing är en skandalblondin från Västerås, men Carolina Gynning är en jetset-blondin nyss hemkommen från Rivieran.”

Motljusbild

2007-05-24T22:03:00.001+02:00

I en kommentar till föregående inlägg efterfrågades det motljusbilder från min sommar. Jag är inte sämre än att jag släpade med mobilen ut när jag var ute och sprang senast. Vattnet, båtarna och solen är mitt sällskap när jag är ute och motionerar.

Lågvattenmärke från Ekot

2007-05-20T20:01:00.001+02:00

Ekot:

Tiotusentals människor protesterade igår i Venezuela mot att president Hugo Chávez planerar att stänga oppositionsvänliga mediebolaget RCTV.

Enligt de protesterande är beslutet är ett slag mot yttrandefriheten i Venezuela.
Presidenten har anklagat RCTV för att sända såpor som sprider omoral.
Den kommer att ersättas av en statlig kanal som visar program som förespråkar presidentens värderingar.

venezuelaanalysis.com:

Also, TEVES is supposed to be completely independent of the government, said Vice-Minister for Communicational Strategy, Amelia Bustillos, in an interview with the Colombian newspaper El Tiempo. Rather, it will be controlled by an independent foundation. The initial board of directors, though, will be appointed by the Ministry of Communication and Information, reported the newspaper El Universal today.
TEVES is replacing the strongly opposition-oriented RCTV station, whose broadcast license the Chavez government is refusing to renew. The 20-year license expires on May 27th of this year. According to government officials, RCTV’s license will not be renewed because of its support for the 2002 coup attempt and its 652 violations of the Law on Responsibility in Television and Radio.

Det finns mycket att säga angående att RCTV inte tillåts fortsätta i det marksända nätet i Venezuela. Någon stängning av kanalen är det dock inte fråga om eftersom inget förhindrar kanalen att sända via kabel och satellit, ungefär på samma sätt som en stor majoritet av världens kommersiella kanaler gör. Rimligtvis måste det i ett demokratiskt samhälle vara möjligt att de folkvalda beslutar om hur det begränsade antalet sändingsfrekvenser ska användas. Francisco Contreras skriver i Flamman:

Om regeringen Chávez stängde kanaler på löpande band och ersatte dem med propagandakanaler skulle det finnas skäl att vara orolig. Men så är inte fallet. Alternativa medier har de senaste åren vuxit kraftigt i Venezuela, liksom radio- och TV producerad av medborgarna själva. Idag, tisdag, meddelades att TEVES, den nya kanal, som ersätter RCTV på marknätet kommer bli Venezuelas första public service-kanal, fri från statlig styrning och på sikt självfinansierad.
Yttrandefriheten i Venezuela inskränks inte när RCTV förlorar rätten att sända via marknätet. Om man drar den slutsatsen blir det helt enkelt omöjligt att motverka både mediestödda statskupper och bryta de privata oligopolens makt över medierna.

På Ekot struntar man dock alla väsentliga aspekter av den här frågan. Istället ger man sken av att frågan handlar om såpor eller inte såpor. Kanske man också tycka att det är lite som att skjuta sig själv i foten, när en nyhetsredaktion inom svensk public service-radio säger att public service-TV i Venezuela skulle utgöra en propagandakanal för presidenten.

Kanske är den centrala frågan här om det är rimligt att Sveriges Radio och Ekot-redaktionen sprider ensidig propaganda från oppositionen i Venezuela. Det blir något paradoxalt när man går ut och anklagar en TV-kanal som man ännu inte sett något av för att göra exakt samma sak som man själv gör. Jag hoppas verkligen att den TEVES kommer att ta sitt public service-uppdrag på allvar och att man kommer att utgöra ett forum för kritisk samhällsjournalistik, något som Ekot alltmer sällan lyckas leva upp till.

Studentförbund i Tyskland

2007-05-13T22:06:00.000+02:00

Det är med stor glädje jag uppmärksammas på att det under förra helgen bildades ett nytt socialistiskt studentförbund i Tyskland. DIE LINKE.Sozialistisch-demokratischer Studierendenverband är som namnet antyder knutet till det nya vänsterpartiet Die Linke. Vad jag har kunnat utläsa med min gymnasietyska är att förbundet som prioriterade frågor har kampen mot den nyliberala omstruktureringen av den högre utbildningen och terminsavgifter samt arbetet för att öka utrymmet för kritisk vetenskap och teori på universiteten.

Förhoppningsvis kommer vi framöver att kunna mötas inom den europeiska studentvänstern för att diskutera samarbete och utbyte av erfarenheter. Jag är nu mer motiverad än på länge att fräscha upp min tyska.

Kollektivet

2007-05-09T20:09:00.000+02:00

Facken håller på att spela ut sin roll. Det är många som idag försöker påvisa att den fackliga kampen skulle vara något som hörde 1900-talet till, och som inte fyller någon funktion i den moderna kapitalistiska ekonomin. Ungliberaler skriker gång på gång ut att LO enbart finns till för att skydda ett antal pampars maktpositioner. Korttids- och timanställningar, projekt- och säsongsarbeten påstås omöjliggöra det kollektiva agerandet. När jag själv står på jobbet omgiven av ett fåtal fast anställda och en mängd killar i min egen situation - timanställd "studentkonsult" utan någon form av anställningstrygghet - känns facklig kamp avlägsen. Göran Greider påpekar i Arbetarklassens återkomst något som man då inte får glömma bort:

Men lika fel leder det att tro att dagens mer uppsplittrade arbetsmarknad, som delvis lämnar de fasta anställningarnas värld bakom sig, skulle göra det svårare att tala om arbetarklassen. Många stirrar sig blinda på arbetsmarknadens förändringar och tror att de omöjliggör kollektiv mobilisering. Men precis så såg ju, och än mer då än nu, arbetsmarknaden ut under den tidiga industrikapitalism då arbetarklassen som politiskt subjekt formerades. Säsongsarbete, osäkra anställningar, människor med halva sin varelse kvar i det agrara, andra halvan i det urbana; motsättningar mellan "arbetararistokrati" och okvalificerad arbetskraft, mellan män och kvinnor".

Någon homogen arbetarklass har aldrig funnits, vare sig kulturellt, socialt eller ekonomiskt. I tider när klassmedvetandet har pressats tillbaka av borgerlig propaganda, en vilsen vänster och nyliberal politik kan det vara bra att komma ihåg. Det är inte genom våra sociala likheter vi formeras som politiskt subjekt, utan genom insikten om att det endast är i egenskap av ett kollektiv som vi kan motsätta oss kapitalets attacker på våra liv.

Ask - en samhällsfara

2007-05-09T10:11:00.000+02:00

Ibland säger politiker saker som verkligen får en att bli rädd. När Beatrice Ask pratar om att hon vill att internetoperatörer ska censurera och övervaka innehållet på internet är ett sådant tillfälle. I en intervju i Computer Sweden säger hon följande:

– Om operatörerna bestämmer så behöver ju inte jag dra gränsen. Vore det så att man enkelt kunde stifta lagar om det här skulle politikerna göra det. Men det är bara bra om operatören tar ett ansvar för saker som är direkt skadliga och samhällsfarliga. Jag ser inget märkligt med att man försöker förhindra det.

Att överlåta censur och övervakning så att Ask själv inte"behöver...dra gränsen" tyder fram för allt på politisk feghet. Här har vi en minister som vill begränsa människors utbyte av information på internet, men som helst vill slippa stå för det. Dessutom låter det ju underbart att företag godtyckligt ska bestämma vad som är tillåtet. Men å andra sidan är en enorm godtycklighet något som kännetecknat, och för den delen kännetecknar, alla former av övervakningssamhällen.

Jag blir faktiskt lite mörkrädd.

Venezuela - revolution eller USA-hat

2007-05-05T00:23:00.000+02:00

För några dagar sedan skrev jag om det debattangrepp VSF Lund utsattes för av Ola Svedin på grund av att vi på en affisch om ett öppet möte om utvecklingen i Venezuela hade en bild av Hugo Chavez. Idag debatterade Ola Svedin frågan med Emma Bodén Malmsten, ordförande i VSF Lund, i Radio AF. Det första jag tänker när jag hör debatten är att den hätska ton Svedin använder sig av i sin debattartikel lyser med sin frånvaro i radiodebatten. Man kan också konstatera att debatten är alldeles för kort. Det blir tyvärr aldrig någon debatt om utvecklingen i Venezuela.

Det jag dock reagerar på mest är att Svedin tror att vårt Venezuela-föredrag skulle vara en del av någon slags USA-fientlighet. Jag har diskuterat, och debatterat, Venezuela och Chavez med ett stort antal kamrater, både inom och utanför Vänsterns Studentförbund. Ingen av dessa långa och seriösa diskussioner har behandlat USA. Vad vi faktiskt har diskuterat är allt från Chavez roll och betydelse och om Venezuela är ett socialistiskt land eller om vi bara sett början på en socialistisk revolution till vilka lärdomar vi kan använda oss av i vår politiska kamp här i Sverige och vad vi tycker om till exempel arbetarägda kooperativ. Det är samtliga spännande och relevanta frågor. USA-hatet lyser dock med sin frånvaro i dessa diskussioner. Därmed inte sagt att Venezuela inte har en positiv roll att spela i den internationella anti-imperialistiska kampen. För att komma på tanken att sätta likhetstecken mellan kampen för nationellt självbestämmande och USA-hat krävs det dock troligen att man är liberal.

Jag hoppas att debatten om utvecklingen i Venezuela fortsätter och jag kommer själv att återkomma till den här på bloggen.

Första maj

2007-05-01T22:09:00.000+02:00

Då har man kommit hem och hunnit lugna ner sig efter en dag full med salladstillagning, slagordsskrikande, banderollbärande och en otroligt god stämning. I Lund får årets 1 maj ses som en succé. För första gången på flera år ökade antalet demonstranter. En av dagens höjdpunkter var det tal som hölls av Carolina Lindkvist, förbundsordföranden för Vänsterns Studentförbund. Hela talet kan läsas på www.studentforbundet.nu, men jag väljer att här klistra in avslutningen:

Det här är arbetarrörelsens internationella högtidsdag, och det handlar inte om regeringen, det handlar inte om nedskärningar eller försämringar, för vi är inga defensiva försvarare av ett dåligt fungerande system, vi är de som ser ljuset bortom trädtopparna, som känner förändringens vindar när den blåser mot vår hud. Vi är dom som ler mot befrielsens regn när det svalkar våra heta kinder. Idag är det arbetarrörelsens internationella högtidsdag och vi måste fortsätta arbeta, men vi måste också något annat: vi måste drömma om en bättre värld. Om fred och frihet, om bröd men också om rosor, om socialism och människovärde.

Internationell solidaritet

2007-04-28T22:51:00.000+02:00

Hör ryktesvägen att en viss Ola Svedin har med en debattartikel om Vänsterns Studentförbund Lunds syn på Venezuela i det senaste numret av Lundagård. Jag hittar inte artikeln på nätet och mitt tryckta ex verkar inte dyka upp förrän i morgon. Har dock fått klart för mig att vi anklagas för att inte vara demokratiskt trovärdiga, att vi "agerar hejarklack åt en diktator i vardande" och så vidare. Debatten känns igen, så fort folkflertalet någonstans i världen reser sig upp för att kasta av sig förtryckets bojor kommer den internationella borgerligheten snabbt till den ansatta elitens försvar. Venezuela är kanske det just nu tydligaste exemplet på solidariteten inom den internationella borgerligheten.

Borgerlighetens reaktion är dock fullt begriplig. Den fördjupade demokratin i Venezuela är inte bara ett hot mot den egna överklassen. En korrekt bild av den politiska processen i Venezuela i exempelvis den svenska debatten medför en stor risk för att folk här också skulle få för sig att det faktiskt är möjligt att kräva större makt och utökade rättigheter. Därför måste vi fås att tro att Venezuela är en blivande diktatur där oppositionella fängslas, TV-kanaler stängs ned och regimkritiker får sparken från sina jobb. När den bilden etableras förlamar man på många sätt vänstern, istället för att diskutera faktiska politiska frågor tvingar vi in i ändlösa diskussioner om högerns vanföreställningar.

När jag idag hörde om den här debattartikeln påmindes jag om det fullständiga intellektuella haveri som Moderata Ungdomsförbundets Rola Brentlin lyckades med i en kommentar om Venezuela från december förra året:

Ekonomin i landet är på bristningsgränsen och fattigdomen är brett utspridd trots att landet är rikt på naturtillgångar som tex olja. Svenska vänstern utmålar Chavez som förebild för hela socialismen och tycks finna sig i det faktum att Chavez tar alla beslut, stora som små, själv och att han styr all media. Oppositionen har inga förutsättningar att existera och det är inte sällan som de brutalt mördas eller fängslas.

Från det att Chavez tillträdde har fattigdomen i Venezuela minskat från 55,4 till 39,7 procent. Den extrema fattigdomen har minskat från 24,7 till 12,9 procent. De senaste åren har tillväxten legat runt 10 procent. Så visst kan man säga att ekonomin i landet är på bristningsgränsen - den lider av en enorm växtvärk.

Idén om att Chavez skulle styra all media nog det mest absurda. En övervägande majoritet av all media i Venezuela är privatägd och stark fientlig mot Chavez och det socialistiska projektet. I de stora dagstidningarna drivs det kampanjer mot Chavez med tydligt rasistiska undertoner. Nästan lika absurt är påståendet om att oppositionen inte har några förutsättningar att existera. I senaste valet deltog tiotals partier som var motståndare till Chavez. Oppositionen ordnar återkommande stora demonstrationer. Och dessutom har man i stort sett all privat media på sin sida. Om oppositionen i Venezuela inte har några förutsättningar att existera skulle jag vilja se den opposition någonstans i världen som har det.

Att Moderata ungdomsförbundet så ogenerat vräker ur sig lögner förvånar dock inte. En seriös debatt skulle tvinga ungmoderaterna att erkänna sitt förakt för demokrati och rättvisa. Det är ganska uppenbart att det inte är något de önskar sig.

För den som är intresserad av den faktiska utvecklingen i Venezuela kan jag rekommendera artikeln Building popular Power in the Venezuelan Town of Carora. Det är spännande läsning om hur deltagande demokrati kan fungera som en motvikt mot gamla eliters envälde, korruption och byråkrati. Rekommenderas starkt.

För att hålla sig uppdaterad om utvecklingen rekommenderas starkt dagliga besök på

Oil Wars - dagliga blogginlägg om bland annat fattigdom, tillväxt, olja och infrastruktur.

Venezuelanalysis.com - Längre analyserade artiklar samt aktuella nyheter om Venezuela

Så fel det kan bli, eller?

2007-04-22T18:32:00.000+02:00

Medmänsklighet

2007-04-13T12:18:00.000+02:00

Den nya regeringen bryr sig mycket om människor. Den föreslagna "jobbgarantin" för ungdomar är ett sätt att bry sig om de stackars ungdomar som idag inte orkar söka tillräckligt med jobb. Därför ska man piska in ungdomarna i en låglönesektor genom hårdare krav och sänkta ersättningsnivåer. Jag vill inte ens tänka på hur många jobbansökningar man hinner skicka iväg på de 30 timmar i veckan man ska tvingas söka jobb. Och det är det nog många företagare som inte heller vill. Men vem är jag att klaga när borgarna visar sin medmänsklighet?

Ett annat förslag från den nya regeringen som uppenbarligen också handlar om att bry sig är att ge arbetsgivare möjligheten att kräva sjukintyg från första dagen. Först trodde jag att det handlade om att hindra fusk och att göra livet allmänt surt för sjuka människor och personalen på vårdcentralerna. Det visade sig dock att jag hade helt fel. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson förklarar den medmänskliga aspekten i förslaget:

– Fusket är inte det första jag tänker på. Det jag tänker på är att vi nu erbjuder möjligheter till insatser i tid för människor som har problem med missbruk eller upprepad ohälsa. Det handlar alltså inte om att sätta åt någon, utan att hjälpa i tid.

Jag hade kunna tänka mig att man hjälper människor på som är sjuka genom bättre tillgänglighet till vård och en sjukförsäkring som gör att människor faktiskt stannar hemma vid sjukdom. Problemet verkar dock vara att många inte förstår sitt eget behov av kontakt med sjukvården.

Heja HRF!

2007-04-10T16:22:00.000+02:00

Idag blev då klart att den nya ägaren till salladsbaren Wild n’ Fresh har valt att gå med i arbetsgivarorganisationen Sveriges Hotell- och restaurangföretagare. Framför mig ser jag Federley och Wykman stå och gråta över att anställda i företaget nu inte behöver oroa sig för att vara utan sådana, näst intill kommunistiska, påfund som någorlunda rimliga löner, OB-tillägg, semesterlön och så vidare. Min egen erfarenhet från restaurangbranschen säger mig att detta inte på något sett är självklarheter. Kollektivavtal har jag bara sett på ett av fyra ställen jag jobbat på. Det var när jag jobbade som diskare någon gång under min gymnasietid. På de övriga ställena har jag fått leva med löner under kollektivavtalsnivån, inga OB-tillägg, och semesterlön som betalas ut endast till dem som i efterhand påpekar att man har rätt till det.

Möjligheten till facklig kamp inom restaurangbranschen är ofta begränsad. Otrygga anställningsformer gör att man drar sig för att klaga hos chefen. Att många arbetsplatser har få anställda medför att man blir väldigt utsatt om man skulle organisera sig fackligt, något kollektiv att hämta trygghet hos finns ofta inte. Det är heller inte ovanligt att ens arbetskamrater är släktingar eller vänner till den som äger restaurangen. Utöver dessa finns många andra förhållanden som gör att den fackliga solidariteten utifrån är så otroligt viktigt inom just restaurangbranschen. All heder till de fackligt aktiva i HRF som trots mediedrev och attacker från galna liberaler har stått upp för arbetarnas rättigheter!

Pragmatism på Stureplan

2007-04-03T15:54:00.000+02:00

Är det rätt att staten säljer Vin & Sprit?

Hur går det med din bostadskarriär?

2007-04-02T00:02:00.000+02:00

Tidigare har det rapporterats om att de kommunala bostadsbolagen till följd av att den nya regeringen slopar ränte- och investeringsbidrag har minskat sin planerade produktion av hyresrätter under 2007 med 6000. Idag presenterades siffror om den privata sektorns minskade produktion. Ytterligare 5000 planerade hyresrätter kommer nu inte att bli av. Regeringen motiverar slopandet av bidragen med att man inte vill gynna vissa boendeformer. Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen, påpekar något viktigt:

– Det är viktigt att staten är neutral i förhållande till alla boendeformer. Att man nu tar bort räntebidragen och investeringsbidragen då får man sneda villkor också för byggandet. Därför att räntebidragen tillkom ju en gång för att kompensera avdragsrätten för villor och bostadsrätter. Så att det här handlar inte om att subventionera en viss boendeform, utan helt enkelt ge den samma villkor.

Som så ofta säger den borgerliga regeringen en sak men gör det motsatta. När man säger "inte gynna hyresrätter" menar men egentligen "missgynna hyresrätter". Det man i själva verket försöker göra att skapa en bostadsmarknad där endast den som har råd, antingen med egna eller lånade pengar, att köpa sig en bostad ska ha möjlighet att bo i bostäder med rimlig standard. Stopplagen mot utförsäljningar av allmännyttan tas bort. Kommunminister Mats Odell kommenterar det med att

– Det innebär i praktiken att staten inte lägger sig i med pekpinnar det som allmännyttiga bostadsföretag och deras hyresgäster kommer överens om. Det blir upp till beslut på lokal nivå, det ska bli möjligt för flera att få den trygghet som det innebär att äga bostaden.

Jag längtar verkligen efter den trygghet det innebär att på en överhettad bostadsmarknad ha investerat i närheten av en miljon för en etta på 25 kvadrat. Som student behöver jag ju dock inte oroa mig för det eftersom som utsikterna att få ett lån i den storleksordningen nog får anses vara ganska begränsade. Men Mats Odell tröstar med att den som hyr ut rum i andra hand ska få skattelättnader. Slutsatsen är att låginkomsttagare, studenter och ungdomar ska förpassas från den andra klassens bostadsmarknad man befinner sig på idag, till tredje eller fjärde klassens. Kan regeringens nästa förslag möjligen bli skattelättnader för campingar som hyr ut till långtidsbostadslösa?

Framgår det att jag hatar Mats Odell?

Värdelära?

2007-03-09T21:29:00.000+01:00

Ekot rapporterar idag att en journalisten Edvard Carr på The Economist har kommit fram till att chefer är värda sina absurt höga ersättningar. Ekot kallar "slutsatsen" för kontroversiell, själv tycker dock inte Carr att det är det minsta konstigt att vissa tjänar 100 gånger så mycket som en vanlig anställd:

– Det är marknaden som har satt de fantastiskt höga priserna på chefer under de senaste tjugo åren och det är egentligen inte konstigare än att jag får betala mycket mer för mitt hus än jag kanske vill, för det är så villamarknaden ser ut

Carrs slutsats är alltså inte alls att chefer skulle vara värda miljontals kronor, utan att vi lever i en kapitalistisk marknadsekonomi där de personer som sitter på makten över företagen delar ut fantasisummor till varandra. Visst finns det olika teorier om när kapitalismen uppstod men att Ekot-redaktion inte har upptäckt dess existens förrän nu förvånar mig faktiskt.

USA ut ur Irak!

2007-03-08T15:03:00.000+01:00

Snart är det fyra år sedan den USA-ledda alliansen invaderade Irak. Hur man ursprungligen motiverade attacken på det irakiska folket är det nog ingen som längre kommer ihåg. Massförstörelsevapen, demokrati, kamp mot terrorism - hela tiden ersätts den officiella orsaken med en ny. Verkligheten tvingar Bush och kompani att hela tiden hitta på nya orsaker att stanna kvar. Verkligheten visar dock också att oavsett vad den amerikanske administrationen hittar på för idiotiska förklaringar så behöver det irakiska folket vår solidaritet. Jag hoppas att vi blir många som deltar i en demonstration eller manifestation i samband med 4-årsdagen av invasionen. På affischen ovan kan man läsa om vad som händer i Malmö och Lund.

Internationella kvinnodagen

2007-03-07T18:41:00.000+01:00

I morgon är det internationella kvinnodagen. Vanligtvis brukar jag vara ganska skeptisk då demonstrationer kring Internationella kvinnodagen ( och för den delen 1 maj och Kristallnatten ) ofta känns som något vi arrangerar bara för att vi alltid har gjort det. I år känns det dock bättre än på länge. Den huvudsakliga orsaken till det är att det är en ganska bred samling organisationer som står bakom, samtidigt som man lyckas behålla ett radikalt politiskt budskap. Normalt sett brukar breda samarbeten medföra ganska många problem. Inte minst gäller det att enas kring paroller som alla kan ställa upp på. Därför känns det bra att de som suttit i den grupp som arrangerar aktiviteterna kring 8 mars verkar har lyckats så bra i år.

Vågar man hoppas på att ett liknande samarbete kan ske kring 1 maj inom ett par år?

Förnyelse

2007-02-10T18:42:00.000+01:00

Ibland går saker i rätt riktning. Går man in på Liberala ungdomsförbundets hemsida blir man positivt överraskad över de artiklar man hittar där. Frågorna man tar upp rör våld mot kvinnor, miljö, homosexuellas rättigheter och regeringens vilja att tillåta alltmer övervakning av landets medborgare. Socialliberalerna, med den nya ordföranden Frida J Metso i spetsen, har lyckats med att tydligt sätta sin egen prägel på förbundet. Borta är hetsen mot muslimer, kraven på fler bombanfall och förhoppningsvis också det vidriga stödet till Israels ockupation och förnedring av det palestinska folket. I en värld som ofta känns hopplös är det faktiskt lite glädjande att den våldsromantiserande Fredrik Malm har ersatts av en mer klassisk socialliberal.

Vill bara påpeka att positiva inlägg om borgerliga ungdomsförbund inte kommer att bli ett regelbundet inslag på bloggen.

Tejpen - ditt vapen i kampen mot ökade klyftor

2007-02-07T21:21:00.000+01:00

Hittade stenarna ovan på Stortorget i Lund. Kanske är det någon som försöker åskådliggöra den politiska situationen i landet.

Dagens reaktionära ord: abortturism

2007-02-03T18:31:00.000+01:00

En grupp kristdemokrater går på DN Debatt ut och ondgör sig över att utländska kvinnor ska få göra abort i Sverige. I artikeln blandas det vanliga hatet mot kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar med tongångar som man inte väntar sig att höra från andra partier än Sverigedemokraterna. Det hela döljs dock som vanligt genom att man menar sig värna om alla stackars kvinnor. I artikeln kan man läsa

Vi har i olika sammanhang lyft fram att det, utan att abortlagen måste ändras, finns otaliga skäl att arbeta för en minskning av antalet oönskade graviditeter och aborter. Detta är inte minst angeläget ur ett hälso- och kvinnoperspektiv, då det är kvinnor och deras hälsa som drabbas hårdast av en abort. Vi frågar oss varför så många kvinnor i Sverige ska behöva genomgå en abort, när de flesta erkänner att det är ett svårt beslut och kvinnor ofta upplever att de ställs inför ett etiskt olösligt dilemma: vad jag än väljer så blir det fel.

Det är inte svårt att hålla med om att det givetvis inte är önskvärt med aborter. Ofta är det säkert också ett mycket svårt beslut. Kristdemokraterna som skriver i artikeln tycks dock tro att man löser problemet genom att ta ifrån kvinnorna möjligheten att själva fatta beslutet.

Artikelförfattarna fortsätter med att fråga sig om det verkligen är "försvarbart att utländska kvinnor ska prioriteras i redan ansträngda landsting". Det är obehagligt när ett riksdagsparti använder sig av den här typen av argumentation för att förneka utländska kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar. För det kan ju knappast vara värnandet om svenska kvinnors möjlighet till en snabb abort som gör att man ägnar sig åt lite nationalism, den är man ju nämligen inte heller så förtjust i.

Slutet av artikeln är dock väl värd att läsa, det börjar nämligen grymtas lite bland kristdemokraternas medlemmar. Nu när partiet ligger farligt nära 4 procent börjar det bildas små sprickor i den tidigare så sammansvetsade alliansen:

När de borgerliga partierna bildade Allians för Sverige var målsättningen att inget av de fyra partierna skulle förlora på samarbetet. Tvärtom! Alla skulle bidra och alla skulle vinna på det, som Maud Olofsson uttryckte det. Nu menar företrädare för alliansens största parti att det inte spelar någon roll hur det går för ett av de mindre partierna. Men utan kristdemokraterna blir det inte någon längre majoritetsperiod för vare sig moderaterna eller alliansen.

Relevanta texter om abort:

V vill ha statlig abortklinik för hitresta
Toras texter om abort

Giraffoganda

2007-01-30T12:53:00.000+01:00

Min kamrat Björn tycker att vi ska använda fler giraffer i vår propaganda. Jag har inte riktigt förstått på vilket sätt det skulle göra vår propaganda mer effektiv men jag slängde i alla fall ihop något på ett par minuter.

Arbetslös?

2007-01-29T23:04:00.000+01:00

Jag har precis satt mig ner vid bordet. Det är matpaus på kvällspasset på jobbet. 20 minuter. Jag börjar äta av den ganska äckliga Billys-pizzan som enligt förpackningen ska smaka kebab. Killen bredvid säger något om att få sparken. Först tänker jag inte på det. Mina arbetskamrater bredvid fortsätter dock att prata och efter ett tag förstår jag att det är vi alla som riskerar att få sparken. Det går rykten om att företaget vi jobbar på ska göra sig av med alla så kallade studentkonsulter. Först kopplar jag inte riktigt. Vi har ju hur mycket som helst att göra på jobbet. Vid årsskiftet fick vi löneförhöjning med nästan 14 procent, och så sent som i förra veckan började det ett par nya killar. Varför skulle vi, som ryktet säger, få sparken inom så kort tid som en och en halv månad? Det låter så orimligt att jag först inte tar det på allvar.

Pausen är slut och vi går tillbaka till arbetet. När jag står där och skruvar sönder TV-apparater, datorer och skrivare börjar jag tänka på vad det är jag faktiskt har hört. Jag riskerar att få SPARKEN. I mitten av mars kan det vara så att jag inte längre har ett arbete att gå till. Kommer jag att behöva gå tillbaka till att inte ha något att sysselsätta mig med på dagarna? Tillbaka till den ekonomiska osäkerhet det innebär att inte ha en fast inkomst? Samtidigt som jag står där och för mitt inre spelar upp en något dyster framtid märker jag att jag har börjat arbeta i ett högre tempo. Inom mig känner jag att det börjar växa fram en ångest kombinerad med uppgivenhet och ilska. Av någon konstig anledning får det mig att plocka sönder folks gamla elektronikskrot snabbare än innan. Kanske är det för för att visa för mig själv att jag inte förtjänar att utsättas för det här.

Det goda humöret är kört i botten. Endast med ett rykte har arbetsgivaren lyckats skapa ångest och en känsla av maktlöshet. Jag vet att jag tidigare har sagt att det passar mig ganska bra att för tillfället vara behovsanställd. Jag har själv kunnat välja när jag vill jobba. Nu när verkligheten kom i kapp mig är det dock uppenbart att bristen på trygghet inte vägs upp av något så banalt som att kunna ta en dag ledigt bara för att man känner för det. Uppsägningstid existerar inte. Om det vill sig illa kan arbetsgivaren en dag ringa och säga att vi inte längre behövs från och med dagen efter. Jag hoppas att den dagen inte kommer.

Offentlig reprimand - spöstraff?

2007-01-29T14:32:00.000+01:00

Aftonbladet vet hur man bemöter människor med knäppa politiska förslag - förlöjligande!

Uppdatering: Jag blir mer och mer upprörd. På frågan "vem ska se till att förbudet efterlevs?" svarar Ingrid

– Polisen, men också de som drabbas eller hör något förbjudet ord ska anmäla den som sa det. Men det ska inte behöva gå till domstol. Böter eller en offentlig reprimand bör räcka tycker jag.

Är det inte underbart? Människor ska springa och rapportera till polisen när någon i ens närhet säger saker som kuk, fitta, fucker och kukhuvud. Hur rättssäkerheten ska garanteras i detta angiverisystem får man väl kanske anta att Ingrid inte har tänkt på.

Jag undrar om det verkligen är en slump att man i ett humorinslag i P3 idag kallade centerpartiet för "vår tids med missförstådda skämt". Hur som helst får jag lust att skrika en massa fula ord till Ingrid innan det förbjuds.

En bra dag på jobbet

2007-01-25T13:55:00.000+01:00

Det är trevligt att se företrädarna för de borgerliga partierna le lite. Den senaste tiden har det varit dåligt med det. Räddningen kommer i form av Christer Fuglesang och därmed möjligheten att träda fram i en situation där man inte behöver konfronteras med motståndet mot den förda politiken. Maud Olofsson tror sig ha hela det svenska folket bakom sig:

"Det är väldigt stort. Christer är den förste svensken i rymden. Jag tror att alla svenskar känner en enorm stolthet."

Personligen känner jag mig inte så stolt. Men så bor jag ju också i ett land där man för tillfället för en offensiv politik för att gynna överklassens intressen, ett land som ständigt kryper för USA:s imperialistiska intressen och som genom sitt stöd till, och samarbete med Israel varje dag bidrar till förnedringen av det palestinska folket. Det är dock ytterst passande för den sittande regeringen att kunna ägna sig åt nationalistiskt hyllande av Christer Fuglesang. Varje dag på jobbet där regeringen slipper stå till svars för den förda politiken är en bra dag.

Jag kan nog bara avsluta med att hoppas att Maud Olofosson får som hon vill när hon säger att hon "skulle ha svårt att tacka nej" till en rymdfärd. Vågar man hoppas på ett par års vistelse på Internationel Space Station?

En borgerlighet med problem

2007-01-22T22:14:00.000+01:00

Den borgerliga regeringen fortsätter att sjunka som en sten i opinionen. I senaste mätningen från Sifo har oppositionen ett övertag med över elva procentenheter. Socialdemokraterna är snart ensamma större än den samlade borgerligheten. Den kanske viktigaste tendensen är att väljarna i allt större utsträckning säger sig föredra det största partiet inom respektive block. Det visar sig att små partier har svårt att hävda sig mot ett större, detta trots att man sitter i en gemensam regering. En liknande utveckling upplevde vänsterpartiet under sin tid som stödparti till socialdemokraterna. Resultatet blev konflikter och krav på att man tydligare skulle profilera sig. Det skulle förvåna mig om inte samma sak inom en snar framtid kommer att ske inom centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. Det finns en gräns för hur lågt man kan sjunka i opinionen innan det börjar röra på sig bland medlemmarna.

En annan intressant frågeställning är hur borgerligheten ska försätta försvara sin politik när stödet blir allt mindre. Att hålla fast vid påståendet om att man tappar väljare eftersom man genomför obehagliga åtgärder motsäger man när man vägrar erkänna att sakpolitiken kanske inte alls var så framträdande i valrörelsen som man hävdat. Hur kan man samtidigt ha fått fram sitt budskap och sedan tappa väljare på att genomföra det?

Venezuela - en förebild?

2007-01-18T22:57:00.000+01:00

När den politiska utvecklingen känns för jävlig här i Sverige kan det vara givande att se till andra delar av världen för inspiration. Coral Wynter och Jim McIlroy skriver på venezuelanalysis.com om projektet Vuelvan Caras. Människor som på grund av det kapitalistiska systemet tidigare inte kunde känna sig som en aktiv del av samhället ges nu möjlighet att utbilda sig. Efter utbildningen ges man möjlighet att, med hjälp från staten, sluta sig samman i kooperativ där man kan utnyttja den kunskap man tillägnat sig. Den bolivarianska revolutionen ger människor helt nya möjligheter.

Här finns det potential för den svenska vänstern att lära sig något. Inte minst inom vänsterpartiet har det funnits en ganska stark kritik mot kooperativ. Denna kritik har ofta grundat sig på att de som förespråkar kooperativ för det mesta har önskat göra om offentlig verksamhet till olika former av brukar- och arbetarkooperativ, och man har önskat att dessa ska konkurrera med offentligt drivna verksamheter. Den här kritiken är på många sätt befogad. Att utifrån den gå till slutsatsen att kooperativ skulle vara dåliga och stå i motsättning till vår socialistiska kamp blir dock märkligt. Att människor sluter sig samman i någon form av demokratisk organisation för att får mer makt över sitt eget arbete kan inte ses som något annat än en längtan bort från kapitalistiska produktionsförhållanden. Istället för att se ner på kooperativ borde i istället diskutera hur vi kan utforma en politik som uppmuntrar till bildandet av kooperativ inom de delar av ekonomin som idag fullständigt domineras av privata företag.

Frågan om kooperativ och offentlig sektor är kräver dock också en fortsatt diskussion. Offentlig sektor fungerar idag inte speciellt bra utifrån socialistiska principer om arbetarnas makt över sitt eget arbete. Det är skamligt att stora delar av den svenska arbetarrörelsen idag inte har någon ambition att demokratisera offentliga verksamheter. Många parlamentariker sitter och håller stenhårt på sitt inflytande över verksamheterna. Om vi ska vara trovärdiga som socialister måste vi istället se till att offentliga verksamhet på riktigt demokratiseras. En lyckad sådan kamp blir också en viktig del i kampen för att visa människor att det finns fungerande alternativ till den maktlöshet kapitalismen skapar.

Dags att ta fram hårtrimmern?

2007-01-15T22:55:00.000+01:00

Tillbaka till bloggandet

2007-01-14T23:08:00.000+01:00

Jag ska börja skriva igen. Lovar. Om jag inte gör det får ni göra som personen på bilden - klaga!

Högre lön? Nej tack.

2006-11-24T18:36:00.000+01:00

"Målet handlar om svenska fackföreningars rätt att ta till stridsåtgärder för att få utländska arbetare som utför arbete i Sverige att rätta sig efter svenska kollektivavtal."

Ekot har verkligen förstått vad Waxholms-fallet handlar om; problemet med att komma åt lönedumpning är att övertala arbetare från andra EU-länder att acceptera rimliga löner och arbetsvillkor. För som vi alla vet är särskilt östeuropeer förtjusta i skitlöner och absurt långa arbetsdagar. Eller?

Det stora problemet är dock att den nya regeringen ännu inte har bestämt sig för vad man tycker i den aktuella frågan. Jag gissar att man här ser sin chans att ge den svenska fackföreningsrörelsen en ordentlig magspark och sen skylla allting på EU:s regler för den inre marknaden. Fredrik Reinfeldt älskar facket. Den man älskar den agar man.

När saker känns overkliga..

2006-11-13T23:38:00.000+01:00

..kan det vara skönt att drömma sig tillbaka till det underbara 80-talet.

Glädje på jobbet

2006-07-17T00:49:00.000+02:00

Ibland tar det emot att vara på jobbet. En arbetskamrat sammanfattade stämningen på min arbetsplats under gårdagen med ett konstverk i papperskorgen. En överjäst pizzadeg, två bitar kebabkött och en gratispenna.

Staten och kapitalet

2006-06-01T11:41:00.000+02:00

För ett tag sedan var stängningen av sverigedemokraternas hemsida, i samband med deras publicering av Muhammed-
karikatyrerna, en het politisk fråga. Från i stort sett alla politiska partiet gick man ut och protesterade mot det ingrepp i yttrandefriheten som påtryckningarna mot det aktuella webbhotellet utgjorde. I går kunde vi se en ännu värre attack mot våra demokratiska fri- och rättigheter. Ett 50-tal poliser slog till mot personer och företag med olika typer av kopplingar till The Pirate Bay.

Konsekvenserna av tillslaget mot The Pirate Bay begränsas dock inte till att försvåra för 100 000-tals ungdomar, och andra, som använder sig av internet för att tillgodogöra sig kultur, spel och datorprogram som de annars aldrig skulle ha tillgång till. När polisen beslagtog de datorer på vilka The Pirate Bay låg passade man också på att ta med sig datorer helt utan koppling till denna sida. Antipiratbyrån och polisen har tillsammans stängt ner bland annat Piratbyrån vars syfte är att skapa debatt och sprida information kring upphovsrätt. Vad man därmed har gjort är att i praktiken inskränka den yttrandefrihet vi har rätt till enligt vår grundlag, samt att på det sättet också tysta en, för musik-, film- och programvaruindustrin, obeväm röst i den offentliga debatten. Industrin har givetvis ingenting emot dessa inskränkningar, utan applåderar istället att polisen springer dess ärenden.

Tyvärr har denna vidriga behandling av helt legala verksamheter än så länge inte kritiserats av något riksdagsparti. Det kan tyckas märkligt, inte minst om man tänker på hur snabba de var med att gå ut och försvara det främlingsfientliga partiet sverigedemokraternas rätt till yttrandefrihet. Är det så att monopolkapitalisternas vinster är viktigare än ett samhälle fritt från rasism?

En bidragande orsak kan nog vara att så gott som samtliga riksdagspartier står bakom den lagstiftning som nu används. Detta trots att en förkrossande majoritet av befolkningen så tydligt ifrågasätter kapitalets intressen i denna konflikt. På Aftonbladets hemsida svarar 84,8 procent nej på frågan "Är det rätt av polisen att slå till mot fildelare?".

En trolig konsekvens av stängingen av The Pirate Bay är att Piratpartiet växer sig starkare. De har under det senaste dygnet fått hundratals nya medlemmar. Det här är troligen till stor del människor som politiskt borde höra hemma i vänsterpartiet. Till följd av vänsterpartiets föråldrade, och kapitalvänliga, politik i frågan dras dessa personer nu istället till ett enfrågeparti som satsar på en vågmästarroll i riksdagen. Piratpartiet är kritiska mot upphovsrätt och patent, och värnar den personliga integriteten mot det framväxande övervakningssamhället. För den som delar piratpartiets åsikter borde det egentligen vara självklart att engagera sig inom vänstern. I dagsläget är det tyvärr inte så.

Folket i rörelse!

2006-05-18T23:45:00.000+02:00

Johan Forsell. Bild från Röda Rummet

Moderata Ungdomsförbundets ordförande, Johan Forsell, fortsätter ge prov på sin fingertoppskänsla när det gäller att analysera den folkliga opinionen. Ingen kan ju ha missat den kampanj mot Lars Danielsson som de senaste dagarna har varit den stora frågan i media. MUF har lanserat kampanjen Sparka Lars Danielsson. I ett blogginlägg beskriver Forsell den pågående namninsamlingen som "en växande folkrörelse". I skrivande stund har man lyckats få ihop 755 namnunderskrifter. Med tanke på att kampanjen har varit omnämnd i både Dagens Nyheter och Expressen hade man ju kanske kunnat vänta sig att fler hade tagit chansen att manifestera sin avsky mot Lars Danielsson genom att skriva under uppropet. Eller kan det kanske vara så att MUF än en gång har missbedömt opinionen?

Jag ställer mig dessutom något tvekande till underskrifterna av en viss Göran Persson från Vingåker, samt den närstående Anitra Steen, anställd på Systembolaget. Även om Göran Persson inte har försvarat Danielsson i någon större utsträckning den senaste tiden har jag svårt att tro att han har skrivit under denna namninsamling. Om han vill bli av med Danielsson vore det ju betydligt enklare att helt enkelt ge honom sparken.

Förvånad borgerlighet?

2006-05-17T10:58:00.000+02:00

Den politiska utvecklingen i Sverige känns på många sätt betydligt bättre idag, än vad den gjorde för ett år sedan. Det kanske tydligaste tecknet på det är att de borgerliga partierna får allt svårare att nå ut med sin människofientliga politik. Idag kom ännu ett tecken på detta. Sifo publicerar en undersökning av vad invånarna i Stockholm anser om trängselskatten. Hela 62 procent av de tillfrågade svarar ja på frågan "Anser du att miljöavgifter/trängselskatt ska användas i Stockholms stad?".

Som så ofta visar det sig att människor tjänar på vänsterpolitik. Kvar står dock en ensam borgerlighet och kliar sig i huvudet. Precis på samma sätt som de kommer att göra på kvällen den 17 september.

Läs mer om Sifos undersökning i DN.

Kriget mot svenskarna ( och arbetsrätten )

2006-03-27T00:46:00.000+02:00

Det är alltid intressant när borgerlig propaganda letar sig i en nyhetsrapporteringen. Igår skrev DN om hur "Invandrade "krigar" mot svenskar med rån". Artikeln är ganska dålig rakt igenom men citaten i slutet tar verkligen priset:

- Arbete till alla. Bidrag och alla dessa kurser ökar bara förbittringen. För mycket välvilja blir till sist ett förtryck.

- Om det krävs en avreglering av arbetsmarknaden för att skapa fler jobb, så måste vi göra det.

Frågan är vad borgerligheten gör när DN sköter deras propagandaspridning.

Finn fem fel (eller fler)

2006-03-08T23:36:00.000+01:00

Inte helt oväntat fortsätter den unga högerns förtal mot politiska motståndare. Senast i raden är Liberala studenters generalsekreterare Makan Afshinnejad som i en artikel på Liberala ungdomsförbundets hemsida undrar vart vänsterpartiet är på väg. Inte nog med att han anstränger sig för att få in så många lögner och överdrifter det bara går, utan han kan också ha gjort sig skyldig till förtal då han anklagar en vänsterpartistisk riksdagsledamot för att ha mordhotat en motdebattör. Förtal kan leda till böter eller, om det anses vara grovt, fängelse i högst två år.

För ett bra svar på artikeln rekommenderas Kalle Larssons blogginlägg

Ännu en liberal som har problem med sysselsättningen

Malm och Federley: Demokrati = liberalism

2006-03-07T22:07:00.000+01:00

Än en gång visar representanter för den unga högern prov på att demokratin endast accepteras så länge man uttrycker godkända liberala åsikter. I ett pressmeddelande om SVT:s dokusåpa Toppkandidaterna uttalar man sitt stöd för de två liberala kandidaterna, David Berg och Klara Grytt. I pressmeddelandet påpekar man förfärat att kommunisten Petter om han vinner vill skänka en del av sina pengar till "fildelningssajten The Pirate Bay, samt ett marxistiskt bokförlag".

Detta kan givetvis inte accepteras av den demokratiska högern. Ordföranden för Centerns Ungdomsförbund, Fredrick Federley, hoppas att vi kommer att få en segrare som har lovat att skänka pengarna till "demokratiska och seriösa projekt". Återigen visar man att åsikter endast är demokratiska om de ryms inom ramen för en snävt definierad liberalism.

I en avslutande kommentar säger Fredrik Malm och Fredrick Federley ändå lite hoppfullt att

Vårt mål är att pengarna ska gå till något vettigt, inte till ett gäng kommunister. SVT gjorde en satsning för att öka det politiska intresset bland unga, det vore bedrövligt om finalen blev ett platt fall för demokratin.

Läs pressmeddelandet: CUF och LUF stöder Klara och David

Några odemokratiska länkar:

Zaremba prisas av sin arbetsgivare

2006-03-06T13:08:00.000+01:00

Svenska Dagbladet rapporterar idag att Maciej Zaremba, av sin arbetsgivare Bonniers, har utsetts till Årets ekonomijournalist som belöning för sin kamp mot fackföreningsrörelsen. I artikeln på SvD:s hemsida kan man läsa att " Zaremba får priset för att han gjort ett komplicerat ämne begripligt och skapat närhet". Om man med "begripligt" menar lögnaktigt, partiskt och propagandistiskt så blir det svårt att inte hålla med om motiveringen till denna utmärkelse. Vem det är som upplever närhet till Zarembas verklighetsbeskrivning förtäljer inte artikeln.

För bra genomgångar av sakfrågan rekommenderas följande texter

Ali Esbati: Arbetskraftsimport - en viktig debatt
Tomas Lappalainen: Ja, varför, Zaremba?

Smutskastning?

2006-03-03T13:48:00.000+01:00

I dessa dagar då varje form av politisk satir verkar vara under attack tänkte jag ägna några rader åt en mindre intelligent form av densamma. Tack vare viss inspiration från Ali Esbati hittade jag Wordsmit.org/anagram. Där kan man få ut alla de engelska fraser som utgör ett anagram till de ord man väljer att skriva in. Vad är i dessa dagar det mest förbjudna att skämta om? Givetvis borgerliga partiledare.

Maud Olofsson är det första offret. "A FOOD SLUMS NO" är väl ett politiskt budskap som går väl ihop med borgerlighetens politik just nu. Är man fattig får man skylla sig själv! Ett betydligt större underhållningsvärde har dock "SODOM, ALSO FUN!". Här tänker jag inte försöka mig på en analys.

"LIBERAL SNORGOJ" kräver väl knappast någon ytterligare kommentar?

"GLAD ORGAN HUNG". Vad kan man säga? Göran Hägglund ser alltid ut som om han försöker dölja något under den kostymprydda fasaden..

Så. Då var det bara Sveriges mest kränkta person kvar. Fredrik Reinfeldt är dock lika hal som vanligt. Datorn vill inte riktigt avslöja några av hans hemligheter. Efter lite tankeverksamhet från min sida kom dock följande ord fram på skärmen: "FRED FEL - RIK TID NER". Är detta möjligvis en förutsägelse om vad som kommer att hända om vi får en borgerlig regering med Fredrik Reinfeldt som statsminister? Kommer kapitalisternas försök att bryta den fred som den svenska samförståndsandan har utgjort ännu en gång leda till ökad arbetslöshet, sänkta löner och sämre offentlig service? Är det slutet för den rika tid vi nu lever i som skymtar bakom dessa dunkla formuleringar? Om något år vet vi svaret. Får borgarna makten kan vi nog vänta oss att näringslivets toppar kommer att skicka tackbrev med formuleringar i stil med "FET KLIRR I DEN, FRED!".

Jag tänkte avsluta det här inlägget med ett litet anagram som på ett väldigt direkt sätt avslöjar var miljöpartiet egentligen hör hemma - "ENTERPRISES OK".

För mer seriös politisk satir rekommenderas som alltid Dagens Nyheter.

Brokeback Mountain

2006-02-24T08:39:00.000+01:00

Två män. 1000 får. Det är bakgrunden till historien i Brokeback Mountain. Det som till en början känns ganska enkelspårigt och förutsägbart visar sig snart vara något helt annat. Mellan de två männen uppstår en aggressiv, passionerad och kanske framför allt motvillig kärlek. Ang Lee mer eller mindre tvingar på biobesökaren en historia om människors kamp med sig själva och samhällets förväntningar. Hänsynslöst och nästan oförskämt direkt. Om man har ett par timmar över är det svårt att komma på något bättre att göra än att gå och se den här filmen.

Vem för studenternas talan?

2006-02-21T23:53:00.000+01:00

Imorgon, 22 februari, arrangerar Liberala Studenter en manifestation mot kårobligatoriet. Bakom paroller om att föra studenternas talan döljer sig dock en politik som effektivt skulle minska studenters inflytande vid landets högskolor och universitet. Såhär skriver Vänsterns Studentförbund om kårobligatoriet i sitt principprogram:

En stark och väl fungerande studentkår är en nödvändighet för att studenternas ekonomiska, utbildningspolitiska och sociala intressen skall kunna tillgodoses. Kårens verksamhet är enormt bred, innefattande bland annat sociala och kulturella aktiviteter, idrottsaktiviteter, utbildningspolitiska frågor, studievägledning och ekonomiska lån. För detta krävs en lika bred och demokratisk representation och studentuppslutning. Studenterna är i sin tur beroende av kårens styrka för att vara förvissade om att deras talan förs gentemot universitetsledning och gentemot styrande politiker på kommunal och nationell nivå.
Till detta krävs inte minst ekonomiska resurser. Kåren är i högsta grad beroende av studenternas medlemsavgift för att kunna bedriva en sådan verksamhet. Kåren kan här liknas vid ett samhälle i miniatyr, upprättad för och av studenter. Den skall arbeta för samtliga studenter på dess högskola eller universitet. Därför är det även rimligt att alla studenter är anslutna till en central kår samt betalar en skälig avgift för denna. Först i och med detta kan kårens styrka, dess demokratiska representation och studenternas jämställdhet garanteras. VSF ser heller inte att kårobligatoriet inskränker föreningsfriheten, då kåren på så vis snarare är att likna vid en folkförsamling än en förening.

200 000 nya jobb i offentlig sektor

2006-02-21T11:48:00.000+01:00

Det är nog få som har missat vänsterpartiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Många kallar oss galna, okunniga och allt vet vad. Frågan är dock vilka det är som är galna. Är galenskap egentligen inte att vägra anställa fler i den offentliga sektorn? När företagen gör rekordvinster och vi är rikare än någonsin är det då inte galenskap att inte använda dessa pengar till bättre välfärd för alla? Nej, egentligen är det inte tal om någon galenskap från något håll. De som kommer att få betala för denna typ av radikala reformer vore galna om de inte försökte sätta stopp för det. Vi som kommer att tjäna på det vore minst lika galna om vi inte står upp för detta krav.

På vänsterpartiets nya kampanjsida kan man läsa mer om vår politik. Där kan du som har upplevt bristen på personal i offentlig sektor också gå in och anmäla detta, eller varför inte göra din egen affisch!

Lynchstämmning på Sydsvenskan?

2006-02-18T20:55:00.000+01:00

Det är inte ofta man håller med om det som står i Sydsvenskan. I dagens tidning finns det dock ett undantag. Håkan Engström betygsätter bidragen i dagens deltävling i Melodifestivalen. Om gruppen Pandang, som består av två unga käcka killar, skriver han följande:

I fjor såg Jimmy Jansson till att vi kunde gunga na-na-na-na-na. I år är lekarna mindre avancerade, kuddkrig rätt och slätt.
Orytmisk hiphop, denna degenererade avart som bara finns på fel sida av Atlanten, framförd av två lallande sköna killar.
Men skjut inte pianisten, lyncha syo-konsulenten som lurade i killarna att de borde satsa på artistbranschen.

Läs Sydsvenskans betyg på de övriga bidragen: Håkan Engström betygsätter schlagerbidragen

Kvinnorna attackerar i vänsterpartiet

2006-02-17T17:14:00.000+01:00

I Sydsvenskan kan man idag läsa om hur "vänsterpartiet rensar ut männen". I ännu ett försök att svartmåla vänsterpartiet försöker man nu att få det att verka som att män nu rensas bort från riksdagslistorna, på samma sätt som man tidigare pratat om utrensningar av så kallade förnyare. Det är nog ganska uppenbart för de flesta att det inte är detta som sker. I artikeln finns det dock en del annat anmärkningsvärt. Man kan bland annat läsa följande uttalande av riksdagsmannen Sten Lundström:

-Det är en sanning med modifikation att bara kvinnor söker sig till partiet numera. Det finns många dugliga män i partiet. Men i nomineringarna görs andra överväganden än vad som är rimligt, säger Lundström.
–Inte bara könsvärderingar styr. Det görs politiska värderingar också.

Menar Lundström att det inte är rimligt att valberedningen gör politiska värderingar av kandidaterna? Man kanske inte ska dra alltför stora slutsatser av lösryckta citat i en tidning som i flera år har gjort allt för att krossa vänsterpartiet. Om citatet är korrekt och det är vad Lundström menar har jag dock väldigt svårt att hålla med honom. Visst måste det väl ändå vara så att man vid val i politiska partier faktiskt tar hänsyn till politiska åsikter?

Vidare kan man läsa om vad den ökade andelen kvinnor skulle kunna innebära:

Anders Wiklund, riksdagsman från Dalarna, får i höst lämna över sin riksdagsplats till en kvinna – antagligen till Birgitta Lundqvist eller Lena Olsson.
Han anser att kvinnodominansen försvagar partiets kompetens inom vissa områden:
– Risken är att frågor som har med könsmakt och feminism att göra placeras högre på dagordningen – om det nu går. De ligger ju högt redan, säger han.

Här kommer vi till det verkligt intressanta i artikeln. Anders Wiklund lyfter, omedvetet, fram ett stort problem inom den feministiska vänstern. Kvinnors kompetens reduceras i alltför stor utsträckning till att enbart handla om feminism. Stora och viktiga frågor om till exempel ekonomi är fortfarande något som i praktiken tillhör männen. Förhoppningsvis kommer den kommande mandatperioden att vara en förändring i positiv riktning i detta avseende.

Nu är det bara att hoppas attt vi gör ett bra val så att så många som möjligt av de otroligt kompetenta kvinnor som står på våra listor kommer in i rikdagen.

Demokratisk tortyr

2006-02-16T11:27:00.000+01:00

Befrielse. Det finns de som påstår att det är vad som pågår i Irak. De som fortfarande tror på detta bör nog ta och försöka sätta sig in i situationen en gång till. För är det verkligen så att befrielse kan vara synonymt med misshandel, tortyr och mord? De senaste dagarna har det kommit ett flertal rapporter om grova övergrepp utförda av amerikanska och brittiska soldater. Frågan är hur länge Bush, Blair och de svenska krigshetsarna kan fortsätta hävda att det rör sig en enskilda rötägg inom ockupationsmakten. När folk inte går på det tar man istället till knepet att hävda att i dagens demokratiska Irak kan i alla fall förövaren ställas inför rätta. Jag misstänker dock att den som ligger blodig på ett smutsigt fängelsegolv med en leende amerikansk soldat över sig inte känner någon större tilltro till den demokrati man talar om. En spark i magen är en spark i magen oavsett hur demokratisk den kan tyckas vara.

För var dag som går blir det alltmer uppenbart att det irakiska folket behöver allt stöd det kan få i kampen mot förtryck och ockupation. Oavsett vad vi gör kommer dock imperialismen inte att stå oemotsagd. Förtryckta ger sällan upp. Vi måste dock välja sida. Antingen kan vi försvara förtrycket eller så kan vi stå upp för människovärde och frihet.

Bilder från Abu Ghraib: Abuse photos authentic: Pentagon
Läs mer hos Olydig

Opinionsmässiga framgångar?

2006-02-12T23:18:00.000+01:00

Nu är inte jag den som stirrar mig blind på opinionsmätningar men jag har trots det roat mig med att göra en sammanställning över vänsterpartiets genomsnittliga stöd från och med januari 2005 fram tills nu. Det som är glädjande är givetvis att man de senaste tre månaderna kan se ett trendbrott. Efter att under den större delen av 2005 inte någon gång ha ökat det genomsnittliga stödet två månader i rad kan man nu se att partiet har stärkts tre månader i rad. Detta är givetvis en helt ovetenskaplig sammanställning som man kanske inte bör ta på alltför stort allvar. Jag är dock övertygad om att den faktiskt visar på en konkret utveckling. När vänsterpartiet tillåts prata politik ökar stödet.

För övrigt kan jag meddela att vänsterpartiet i Lund idag har haft årsmöte. Förutom den oväntat trevliga och kamratliga stämningen överraskade valet av en styrelse som verkligen kan leda partiet i valrörelsen och som representerar hela partiet. Själv sitter jag som näst sista suppleant i denna styrelse.

Värt att notera var att Jörgen Larsson inte var där och att han därför antagligen inte kommer att rapportera om årsmötet i nästa nummer av Veckobladet.

Veckans Marx

2006-02-11T22:23:00.000+01:00

Ni är säkert många som med stor spänning har väntat på vilka kloka ord från Marx jag hade tänkt förmedla till er den här veckan. Eftersom förra veckans citat för många kanske kan ha verkat vara mer eller mindre obegripligt tänkte jag den här veckan vara lite mer konkret. I en tid då borgerliga nationalekonomer fullständigt dominerar den ekonomiska debatten kan det vara klokt att gå tillbaka och se vad Marx hade om säga om de av denna sort som var samtida med honom.

"Formler som bär kännetecknet, att de tillhör en samhällsordning, där det är produktionsprocessen som behärskar människan, men människan ännu inte behärskar produktionsprocessen, gäller för det borgerliga medvetandet som en lika självklar naturnödvändighet som det produkiva arbetet självt. Förborgerligade former av den samhälleliga produktionsorganismen behandlas därför på ungefär samma sätt, som förkristna religioner behandlas av kyrkofäderna. Hur mycket en del av ekonomerna låtit vilseleda sig av den fetischism, som vidlåter varuvärlden, eller av det materiella skenet hos arbetets sociala kännetecken, det bevisas bl.a. av den långtrådiga och meningslösa trätan om naturens roll, när bytesvärdet bildas. Eftersom bytesvärdet är ett visst samhälleligt sätt att uttrycka det arbete som använts på ett föremål, kan det inte innehålla mer naturstoff än exempelvis växelkursen."

Sidan 70-71 i Kapitalet, tryckt av A-Z Förlag 1997

Realistisk självbild?

2006-02-05T21:29:00.000+01:00

Nu kommer ni säkert att tycka att jag är lite tjatig. Jag tänker nämligen återigen ta upp Jörgen Larsson som envisas med att gång på gång attackera Vänsterns Studentförbund i Lund. Senast kan man i Veckobladet läsa följande:

"Säg VSF och jag tänker på den ledande företrädare inom Lunda-dito som likt en av skuggorna i TV 4:s Andemaktsprogram brukar glida in på års- och understundom medlemsmöten, så där i halvtid. Unga v-vänsterns intellektuella och politiska avantgarde har synbart gått till en parallell värld, blott mätbar på esoteriska instrument... Kan en magisk konsult månne mana fram den?"

Jag måste säga att det här är ett väldigt märkligt uttalande från en man vars politiska engagemang begränsas till att han då och då i vänsterpartiet "brukar glida in på års- och understundom medlemsmöten, så där i halvtid". Jag misstänker dessutom att han menar mig då han pratar om en "ledande företrädare". Jag förväntar mig dock inte att en person som över huvud taget inte är en del av det aktiva politiska livet i Lund ska ha någon större insikt i vare sig mitt personliga politiska arbete eller i Vänsterns Studentförbunds aktiviteter. Jag är dock inte på jättebra humör och jag blir därför lite irriterad när jag och mina kamrater blir attackerad av diverse mer eller mindre galna kufar.

För er som faktiskt är intresserade av vad Vänsterns Studentförbund i Lund håller på kan jag rekommendera vår utomordentliga hemsida samt en artikel i Flamman om vår senaste aktion. Samma aktion kom dessutom med i både Sydsvenskan och Skånska Dagbladet. Man kan nog lugnt säga att det innebär att VSF Lund på kort tid har uppmärksammats av ungefär 1000 gånger så många personer som Jörgens ständigt återkommande galenskaper i Veckobladet.

Jag förstår om ni finner detta fullständigt ointressant, jag behövde dock avreagera mig lite och då är bloggen ett ypperligt hjälpmedel.

Storslagen poesi från förnyarhåll...

2006-02-02T23:29:00.000+01:00

För er som inte riktigt har insett vad vi så kallade traditionalister i vänsterpartiet tvingas stå ut med rekommenderar jag följande insiktsfulla betraktelse från en av de tongivande förnyarna i partiföreningen i Lund. Jörgen ställer ett par mycket relevanta frågor angående förnyarnas agerande och varför det är så dåligt med tillväxten inom denna grupp. Jag tackar min antiskägg-vän för tipset. Följande stycke är ett oslagbart exempel på Jörgens briljanta analysförmåga:

Tycker att den traditionella vågen i partiet är en stor gåta. Och efterhand alltmer tragisk. En märkligt ofruktbar retrorörelse, organisationsfixerad, inåtvänd som en orangeklädd hindusekt, historiskt tårögt nostalgiserande, öppet antipluralistisk samt med förstummande puristiska dragningar. Alltsammans ändande i en veritabel partislakt som man kan befara, vi ännu inte sett slutet på.

Läs hela: Krönika över en förebådad partidöd

Veckans Marx-citat

2006-01-31T23:21:00.000+01:00

Jag har en vän som anser att det finns en grupp människor som lägger alltför stor tid på att läsa böcker av gamla skäggiga gubbar. För att visa att han har rätt kommer jag nu att börja med veckans Marx-citat. Jag börjar med ett kort stycke från Kommunistiska Manifestet som behandlar frågan om kvinnans roll i samhället. I fortsättningen kan ni vänta er träffsäkra kommentarer ur första bandet av Kapitalet.

Men ni kommunister vill införa kvinnogemenskap, skriker hela bourgeoisin i korus mot oss.
Borgaren ser i sin hustru blott ett produktionsinstrument. Han hör, att produktionsinstrumenten skall göras till allmän egendom och kan då naturligtvis icke tänka sig annat än att gemensamheten också skall bli kvinnans lott.
Han anar icke, att vad det just gäller, det är att upphäva kvinnans ställning som blott ett produktionsinstrument.
Det finns för övrigt ingenting löjligare än vår borgarklass högmoraliska harm över kommunisternas föregivna officiella kvinnogemenskap - den har nästan alltid existerat.
Våra borgare, som icke är nöjda med, att deras proletärers hustrur och döttrar står till deras förfogande, för att nu inte tala om den officiella prostitutionen, finner ett särskilt nöje i att ömsesidigt förföra varandras hustrur.

Ny kampanjmetod för vänsterpartiet?

2006-01-26T00:11:00.000+01:00

Jag antar att det är få som har missat dagens nyhet om att tre medlemmar i vänsterpartiet Växjö vill införa utegångsförbud för ungdomar under 15 år efter kl. 23 på kvällen. Ali Esbati har redan skrivit om denna småländska förnyelse. Inte helt oväntat har ju reaktionerna kommit från alla håll och kanter. Viktigast är givetvis att såväl Lars Ohly som Ung Vänster har markerat sitt missnöje med förslaget.

Liberala Ungdomsförbundet skriver att man inte vill ha någon
"ungdomsapartheid i Växjö". Fredrik Malm och hans medlemmar brukar ju annars vara ganska restriktiva med att använda sig av apartheid-begreppet. Inte minst gäller det när man talar om den höga betongmur som sträcker sig genom stora delar av Palestina. Det är intressant att begreppet kan användas om en lag som förbjuder ungdomar att vara ute på stan sent på kvällarna men inte om en mur som hindrar människor från att ta sig till sina arbeten, som splittrar vänner och familjer och som dessutom används för att lägga beslag på palestinskt egendom. Det är vad man kan kalla för känsla för proportioner.

En annan intressant sak med hela den här affären, eller vad man ska kalla det, är att medierna uppenbarligen inte har kunnat använda den som de vill. Man har kunnat läsa stora rubriker på tidningars, TV-kanalers och radiostationers hemsidor. Det är tydligt att man ville få det hela att passa in i den kampanjliknande bevakningen av vänsterpartiet. Den här gången har det dock inte gått riktigt så bra som det brukar. Anledningen till det är det enkla faktum att en majoritet faktiskt verkar stå bakom förslaget. I omröstningar på olika sidor har man kunnat se att upp till 70 procent faktiskt tycker att ett utegångsförbud är en bra idé. Det stora stödet gör ju dock inte förslaget mindre reaktionärt och idiotiskt.

Jag funderar dock på om det hela inte har öppnat upp för en ny typ av kampanjer från vänsterpartiet. Säg att vi letar upp alla de frågor som har ett stort folkligt stöd men som inget annat parti vågar driva. Hur reaktionärt och människofientligt det är spelar ingen större roll. Sedan letar vi upp ett par partimedlemmar någonstans ute i landet som får presentera förslaget i en debattartikel eller kanske i en motion till kommunfullmäktige. Medierna kommer snabbt att haka på och försöka göra det hela till en stor nyhet. När det har hänt är det bara för Lars Ohly eller någon i riksdagsgruppen att gå ut och förklara att det här inte alls är partiets politik. Eftersom den typen av utspel är mycket svårare att nå ut med kommer en majoritet av befolkningen fortsätta att tro att vänsterpartiet står för den politik som medierna till en början målade upp. Med den här taktiken kan vi skapa en bild av vårt parti som många uppenbarligen skulle tycka om, samtidigt som vi hela tiden tydligt kan visa att den bilden inte alls stämmer. Jag gissar att väljarstödet skulle öka dramatiskt. Vad säger ni? Någon som har några förslag på vilka frågor vi kan driva?

Nakenchock ger billigare kollektivtrafik?

2006-01-21T16:57:00.000+01:00

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet har ett riktigt roligt pressmeddelande på sin hemsida. Där kan man läsa att en aktion innehållande en "nakenchock" har lett till att Skånetrafiken nu har halverat priserna för ungdomar upp till nitton år. Nakenchocken bestod i att ett par medlemmar i KDU åkte tåg med bar överkropp! Jag kan dock inte bestämma mig för om jag ska tro att KDU driver med ordet nakenchock eller om de in sin konservativa värld faktiskt anser att en bar överkropp är något som chockerar.

Inte minst kan man dock ställa sig frågande deras syn på orsakssamband. Är det verkligen så ett par KDU-medlemmar i bar överkropp är allt som behövs för att påverka politiken? Kanske är detta något som också de mer progressiva politiska organisationerna bör fundera över. Fast frågan är då om vi inte först behöver ett par år på oss att diskutera förhållandet mellan graden av nakenhet och möjligheten till politisk påverkan. Är ett par kalsonger kanske värda ytterliggare tio procent rabatt på tågen? Kanske kan vi vända oss till KDU som antagligen redan har diskuterar denna fråga i detalj.

Såld på Adbuster

2006-01-13T20:50:00.000+01:00

Lyckades hitta ett exemplar av svenska Adbusters magasin Såld på Pressbyrån idag. Det är ett riktigt snyggt och intressant magasin för den politiskt intresserade. Trots stora inslag av postmodernism och anarkism finns det flera mycket välskrivna artiklar. Det börjar i och för sig med en något naiv och idealistisk artikel om konfliklösning. Jorgen Johansson diskuterar bristen på kunskap om hur man kan hantera konflikter och vad denna brist beror på. När man kommer till slutet av artikeln känns det dock bara som om han har sagt att man skall vara lite snällare och mer dialoginriktad än vad de flesta i dagens samhälle är. Frågan är ju hur många gånger man har hört det innan. Det var inte revolutionärt då och det är det inte nu heller.

När man väl har kommit förbi den artikeln blir det dock snabbt intressantare. Sara Svensson skriver om hur man kan skapa ett mer tillgängligt offentligt rum och vilka lagar som gäller för olika typer av sammankomster. Att ha koll på juridik kring dessa frågor är viktigt för varje politisk rörelse som har ambitionen att agera ute på gator och torg.

Mest givande är nog artikeln om rörelsen för en post-autistisk ekonomisk vetenskap. Det är en väldigt spännande genomgång av alla de protester som ekonomistudenter runt om i världen har börjat rikta mot den enorma likriktningen inom det ämne de valt att studera. Det som började i en grupp franska studenter har nu spridit sig till bland annat Storbritannien, Spanien och USA. En intressant fråga man tar upp men tyvärr inte lyckas besvara är varför denna typ av protester har varit så gott som helt frånvarande på svenska universitet och högskolor. Jag har själv inga svar trots att jag har funderat en hel del på detta, inte minst efter det ganska misslyckade försöket att dra igång Vänsterekonomerna vid Ekonomihögskolan i Lund. Vi lyckades tyvärr aldrig uppnå den kritiska massa som krävs för att en organisation ska leva kvar även efter att vissa av de som är med från början har försvunnit.

Förutom dessa artiklar finns det också mycket intressant att läsa om relationen mellan konst och politik, kampen mot fildelning och en del annat. Det är svårt att inte bli inspirerad av den kampanda och kreativitet som återkommer i alla texter. Här finns det verkligen något som den socialistiska delen av vänstern i världen kan lära av. Om vi kan ta över deras politiska fantasi samtidigt som vi inte slutar fokusera på ett brett basarbete har vi mycket att vinna. För er som är intresserade av Såld finns den att köpa på vissa Pressbyråer och Interpress-butiker.

Sjöstedt visar vägen

2006-01-10T23:04:00.000+01:00

Jonas Sjöstedt har länge varit en av de mest respekterade EU-politikerna i Sverige. Ingen annan har på ett så tydligt sätt kunnat formulera en konkret och begriplig EU-kritik i den offentliga debatten. Kanske ännu viktigare är att han alltid har stått upp för kravet på utträde ur unionen. Trots krav på motsatsen från de så kallade förnyarna i vänsterpartiet har Sjöstedt gång på gång förklarat varför utträdeskravet är en absolut nödvändighet för de EU-kritiker som arbetar i parlamentet. Sällan har man sett en så principfast och konsekvent politiker i Sverige. För de som ändå inte förstått varför han gjort sig förtjänt av denna enorma respekt rekommenderar jag Aron Etzlers intervju med Sjöstedt i Flamman. Där kan man bland annat läsa att:

Sedan ser jag hellre att vänsterpartiet skulle lagt mer fokus på den viktiga ideologiska debatten om hur kapitalets makt skall brytas. Vi har faktiskt inte utvecklats mycket på den punkten de senaste trettio åren. Istället har det blivit bråk. Den här konflikten har slitit ut ett antal personer i onödan. Den har kostat väldigt mycket.

Medial förvirring

2006-01-07T19:07:00.000+01:00

Det är glädjande besked som kommer från Vänsterpartiets kongress. De politiska besluten följer en tydlig linje - medlemmarna vill ha en tydlig och bestämd vänsterpolitik. Det är också det diskussionerna på kongressen kretsar kring. Medias rapporteringen om att starka splittringar och motsättningar skulle prägla kongressen känns allt märkligare. När partiet med stor majoritet beslutar att satsa på att bekämpa arbetslösheten, öka byggandet av hyresrätter och det för studenter glädjande beslutet av man vill höja studiemedlet samt indexreglera detsamma skriver media om revolter och uppror. När kongressen inte följer partistyrelsen skriver man att "partistyrelsen körs över". För medlemmar i ett demokratiskt uppbyggt parti känns nog sådana beskrivningar främmande. Tillsammans beslutar vi om den politik vi vill föra - det innebär inte att vi kör över varandra.

För mig som medlem i Vänsterpartiet spelar kongressen givetvis en stor roll. Jag ser verkligen fram emot att få gå ut i valrörelsen med en så tydlig valplattform. Jag har också stora förhoppningar om att den nyvalda partistyrelsen kommer att kunna vara drivande i en av de viktigaste valrörelserna på länge.

Vänsterpartiets kongress

2006-01-05T21:30:00.000+01:00

Så närmar sig då första dagen av vänsterpartiets kongress sitt slut. Media rapporterar om ökade motsättningar mellan "förnyare" och "traditionalister". Det antyds också att Lars Ohly skulle ha uppmanat alla medlemmar som är kritiska till partiets politik att avsluta sitt medlemskap. För såväl de flesta deltagare och för oss som har lyssnat på direktsändningen via internet känns nog medias bild lite främmande. Istället för ett parti som för en hård, men ärlig och konstruktiv, diskussion kring viktiga frågor som offentlig sektors utveckling, arbetslösheten och välfärden får man bilden av ett parti där medlemmarna är på väg att slita varandra i stycken.

Ovanstående beskrivning hur det ser ut förvånar knappast någon. Media lever på konflikter och splittringar. När sådana inte finns, eller är ganska små som de är i vänsterpartiet, får man förvränga och förstora upp för att hitta en vinkel som dels passar in i ett borgerligt politiskt projekt och som dessutom säljer lösnummer. Medias behandling av vänsterpartiet är dock inte enbart ett problem för oss som är medlemmar, det är också ett tecken på större demokratiska problem i samhället. Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter med flera håller på att göra sig oväsentliga i samhällets demokratiska samtal. När media ger upp sin ambition att förmedla och istället i allt större utsträckning försöker kontrollera vad som sägs omöjliggörs ett demokratiskt samtal. När varje åsiktsskillnad framställs som en avgrundsdjup klyfta blir diskussioner inte bara onödigt polariserade utan också ganska meningslösa.

För de som vill ha en mer balanserad bild av vad som händer på vänsterpartiets kongress rekommenderar jag ett besök på den utomordentliga kongresshemsidan. Där kan man läsa referat, motioner med mera och dessutom lyssna på hela kongressen via webbradio. Sällan har men väl sett ett sekteristiskt och slutet parti vara så öppet mot samhället.

Bloggar där det finns mer att läsa om kongressen:

Esbatis kommentarer - Ali Esbati, ordförande i nuvarande programkommissionen
Alltid röd - Kalle Larsson, riksdagsledamot och ledamot i partistyrelsen

Högern räds kristendomen

2005-12-31T17:17:00.000+01:00

Moderata Ungdomsförbundets ordförande Johan Forsell fortsätter att attackera sina fiender. Nu är det återigen ärkebiskop KG Hammar som står står i skottgluggen. Forsell förfasas över Hammars vänsterretorik och uppmanar till avgång redan nu. När han försöker sig på att argumentera blir det dock genast roligt:

- Ärkebiskopen har en mycket märklig syn kyrkans roll i politiken. Med honom har Svenska Kyrkan förvandlats till en aktör som lägger sig i partipolitiken och ser som sin uppgift att tillrättavisa politiker.

Man kan ju fråga sig vad som ger en politiker rätt at lägga sig i kyrkans angelägenheter och tillrättavisa dess representanter om det omvända samtidigt är förbjudet. Att vara konsekvent har dock aldrig varit Forsells starka sida. Läs gärna om Forsells kritik i tidningen Dagen.

Bloggtips

2005-12-30T01:11:00.001+01:00

I brist på annat vill jag tipsa om en en underbar fotoblogg: www.travisruse.com. Det är en vacker och färgrik berättelse om människors liv i New Yorks tunnelbana. En berättelse om kärleksfulla leenden, trötta ögon och vilsna människor. Men det är också mycket mer än bara beskrivningar av små korta ögonblick. I de små händelserna döljer sig de stora samhälleliga sammanhangen. Jag rekommenderar starkt att man ägnar några minuter åt denna fascinerande resa.

Språkförnyaren Persbrandt

2005-12-22T00:28:00.000+01:00

Den senaste tiden har Mikael Persbrandt blivit något av en idol för mig. Visserligen har jag redan tidigare tyckt om honom för hans utomordentliga skådespelarinsatser i bland annat filmerna om Beck. Hans insatser mot Expressens ansvarige utgivare Otto Sjöberg förtjänar dock mer beröm än någon av hans insatser på vita duken. Svenska kvällstidningar behöver ett par ordentliga smällar för att rycka upp sig. De senaste åren har någorlunda seriösa tidningar förvandlats till kopior av skvallertidningar så som Se och Hör och Hänt Extra. Även jag jag tycker att bevakningen av kändisar på många sätt är osmaklig är det dock inte den i sig som är kvällstidningarnas problem. Det är istället den fullständiga brist på respekt för individers privatliv och den absurda värdering av olika händelsers nyhetsvärde som är de allvarliga förskjutningar som skett på kvällstidningarnas redaktioner.

Jag rekommenderar starkt Persbrandts debattartikel i DN som nu visserligen är några dagar gammal. Om man inte är intresserad av Persbrandts åsikter om den svenska journalistkåren kan man ändå läsa artikeln för att njuta av det underbara språkbruket. Följande är bara en av alla de träffsäkra formuleringarna:

Dessa tidningar har en endaste ledstjärna: det som säljer skall publiceras. De har ingen ideologi eller patos. De har inga egna idéer, det måste bara gå ihop, vinstmaskinens larvfötter skall vara i rörelse. Vid spakarna sitter herrar chefredaktörer och darrar, ty dom vet att de tagit steget bortom all anständighet. Allt för mammon!

Exkursion: kapitalet flyttar in - människorna flyttar ut

2005-12-13T12:49:00.000+01:00

Tillbringade gårdagen med att promenera runt i Köpenhamn. Det är en stad där det sker stora förändringar. Investeringarna flödar in de centrala delarna av staden. På tidigare industriområden - framför allt i hamnen - byggs det bostadsrätter i ett rasande tempo. De som har råd att bo där - överklassen - bankar mer eller mindre på dörrarna till sina nya mångmiljonlägenheter innan de är färdigbyggda. Dessa områden växer fram så snabbt att de känns som byggnadsarbetsplatser trots att där bor massor av människor. Vägarna är knappt asfalterade. Marken mellan husen är täckt av byggnadsmaterial. Överklassen har helt enkelt bråttom.

Inne i staden sker det en nästan lika stor förvandling. Med hjälp av generösa investeringsbidrag har ett stort antal hyreshus renoverats. Kostnaderna stiger. Arbetarklassen flyttar ut - övre medelklass och överklass flyttar in. Köpenhamns centrala delar håller genom en medveten politisk process på att rensas från vanliga arbetare. Nu är det de som har sina arbetsplatser i hamnens enorma stål- och glaskomplex som ska in i staden. Köpenhamn ska vara de kreativa människornas stad.

När mörkret och kylan faller över staden visar sig också investeringarnas baksida. I en park brinner en brasa. Människorna som värmer sig vid lågorna från en sönderslagen lastpall är trötta och sargade. Vi sätter oss ner en stund och diskuterar stadens allt hårdare klimat. Hur det blir allt svårare att hitta en bostad och ett jobb. I alla fall om man inte tillhör det fåtal som är intressanta för kapitalets investeringsbehov. Vi tackar för för värmen och ger oss iväg till Christiania.

I takt med att det blir svårare att hitta centrala områden för kapitalet att förvandla med sina investeringar blir de politiska attackern mot Christiania allt hårdare. Det område som tidigare varit ganska ointressant är nu en central politisk fråga. Grävmaskinerna står och väntar på att få rulla in i området. Det politiska och ekonomiska hotet märks också inne i Christiania. Inte minst på alla de röda banderoller med texten "Bevar Christiania". Det märks dock också på polisens närvaro. Som från ingenstans kan det plötsligt dyka upp ett femtontal poliser inne i området. Det är svårt att se någon egentlig orsak. Kanske är det för att genomföra ytterliggare ett av sina många besök på någon av pubarna. På en whiteboard-tavla utanför en pub kan man läsa att polisen har varit där 211 gånger sedan 1 november. De försvinner dock relativt snart när det det står klart för dem att det inte finns något intressant.

Köpenhamn är ett tydligt exempel på vad som håller på att ske i många storstäder. Kapitalets intrång skapar en stad utan människor. En stad vars enda syfte är att vara en mötesplats för kapitalets olika uttrycksformer.

Terrorbrott i Rinkeby

2005-12-10T13:15:00.000+01:00

När detta skrivs är det endast ett par timmar kvar. Klockan 15.00 kommer det i Folkets Hus i Rinkeby att begås ett stort antal brott mot terroristlagstiftningen. Kända svenskar så som Robert Aschberg, Tomas Bolme och Johan Norberg är några av som redan i förväg har erkänt sina planerade brott. Det ska bli intressant att följa hur dessa brott kommer att behandlas i det svenska rättssystemet.

Läs brottsförklaringen i Aftonbladet: Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf

Det stora folket

2005-12-08T12:42:00.000+01:00

Roligast den här veckan är Liberala ungdomsförbundet. I ett pressmeddelande kan man läsa att 600 personer nu kräver Göran Perssons avgång. 600 personer! Om någon ger mig två dagar så ska jag nog kunna fixa ett upprop mot någon borgerlig politiker som skrivs under av fler än den unga svenska borgerligheten. Om jag hade lyckats med det hade jag dock inte dragit absurda slutsatser i stil med :

Det här visar att det finns ett utbrett och starkt folkligt missnöje med Göran Persson och att han inte längre har någon förtroende som statsminister hos det svenska folket. Göran Persson borde lyssna och omedelbart avgå, avslutar Majed Safaee.

Populism fungerar bäst när den inte är patetisk. Som tur är verkar inte Luf ha insett det än.

Slö opposition i Venezuela

2005-11-30T16:11:00.000+01:00

Oppositionen i Venezuela har det inte lätt. Chavez är mer populär än någonsin, arbetslösheten och fattigdomen minskar och Chavez knyter allt starkare band till länderna i regionen. Opinionsmätningar har visat att stödet för de partier som står bakom Chavez har fortsatt att öka. Oppositionen vet att om de ställer upp i det kommande valet åker de på storstryk.

Trots att oppositionen har fått igenom flera av sina krav när det gäller valprocessen väljer man idag att gå ut med att man inte ställer upp i valet. Man är så medveten om att man kommer att förlora att man istället väljer att på detta sätt försöka underminera valets legitimet, såväl inom som utom landet. Att påstå att det är först nu som dessa partiet har bestämt sig för att inte delta i valet stämmer dock inte. Som man kan läsa på Oilwars har oppositionspartiernas valkampanjer varit helt icke-existerande. Man har aldrig haft ambitionen att utmana Chavez.

Valet kommer nu att ytterligare stärka Chavez ställning. Förhoppningsvis inte på beskostnad av en minskad legitimitet för det demokratiska systemet i Venezuela.

Ta hem trupperna!

2005-11-27T21:28:00.000+01:00

En svensk soldat har dött. Den efterföljande debatten har sett ut precis så som man hade kunnat vänta sig. Tomas Ries, tidigare anställd vid försvarshögskolan, förklarar det på följande sätt i Dagens Nyheter :

- Vi lever i en ny värld och detta får vi vänja oss vid. För 20 år sedan var världen större, då berördes vi inte av krig, brottslighet, flyktingar eller terror på samma sätt som i dag.

Ingen vill diskutera de premisser utifrån vilka svenska trupper deltar i krig mot andra länder. Ingen vill diskutera varför vårt försvars har ställts om från att försvara landets gränser till en anfallsarmé som har som mål att delta i väpnade konflikter runt om i världen, ofta under ledning av amerikanska styrkor. Försvarsfrågan har tyvärr varit mer eller mindre död se senaste åren. Ibland ilsknar borgarna till lite för att regeringen tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet drar ner på anslagen till försvaret. De borgerliga är dock inte sura på grund av vilken riktning försvaret är på väg åt - istället är de förbannade för att försvaret inte får tillräckligt med pengar för att kunna genomföra denna omställning. För att det ska kunna bli en verklig debatt om försvaret krävs det att vänsterpartiet och miljöpartiet börjar diskutera de här frågorna. Då kan vi förhoppningsvis få en debatt som inte bara handlar om hur många miljarder försvaret skall få göra av med varje år utan en debatt om vad dessa miljarder ska användas till.

De enda som de senaste dagarna har försökt driva de här frågorna är Ung Vänster. Ordförande Ida Gabrielsson kräver i ett inlägg på hemsidan att Sverige genast drar tillbaka sina trupper och att försvaret återgår till att vara ett försvar.

Junilistan - ett sjunkande skepp

2005-11-25T23:54:00.000+01:00

De senaste dagarna har inte direkt varit lyckade för Junilistan. När de för en tid sedan beslutade sig för att ställa upp i riksdagsvalet fick de en enorm uppmärksamhet i media. Trots att de egentligen inte hade hunnit presentera någon sammanhållen politik lyckades de i flera opinionsundersökningar kravla sig över 4 procent. Vinden vände dock fort och kärvare tider var att vänta för partiet. Inte minst har nog Nils Lundgrens hårda markering mot den politiska vänstern bidragit till att minska populariteten. För vilken vänstersympatisör vill rösta på ett parti som redan från början utesluter en vänsterregering? Dessa väljare övertalas inte av en mild EU-kritik.

Igår och idag har det kommit ännu fler bekräftelser på partiets problem. I Temos senaste mätning lyckas junilistan bara locka till sig 3,2 procent av rösterna. I dagens DN kan man också läsa att avhoppen nu börjar ske i en allt snabbare takt. Ekonomen Stefan de Vylder, journalisten Curt Carlsson och kristdemokraten Görel Flyckt är några av de namn som nu har valt att lämna partiet. Det intressanta är att orsakerna bakom avhoppen skiljer sig så mycket åt. Vissa anger högervridningen av partiets politik. Andra klagar på toppstyrning och bristande intern demokrati. Nej, det är inte mycket som går junilistans väg för tillfället.

Hur skall man då som vänster se på denna utveckling? Personligen har jag svårt att se något negativt med en ännu mer splittrad borgerlighet. Om inte annat skulle det ju leda till att allas vår PM Nilsson fick något mer att fundera på.

Socialdemokratisk reformpolitik = kommunism?

2005-11-25T00:16:00.000+01:00

För ett tag sedan presenterade en arbetsgrupp inom vänsterpartiet ett förslag till ekonomiskt-politiska policydokument. Det dröjde inte länge innan den samlade borgerligheten och socialdemokratin gick ut och pratade om att vänsterpartiets tillbakagång till en verklighetsfrämmande och gammalkommunistisk politik nu hade tagit ytterliggare ett steg. Inte oväntat tillhörde dock några av de mest högljudda kritikerna högern inom vänsterpartiet. Till DN säger riksdagsmannen Anders Wiklund att det är ett säkert "nederlagsrecept" och Per Rosengren(som jag för övrigt hörde talas om första gången när han i Dagens Industri stoltserade som "vänsterpartisten som gillar småföretagare och har hammaren och skäran på sitt riksdagsrum") menade att "Det är så mycket dårpippi i det".

Idag kom dock en något oväntat vändning i frågan. Kerstin Ekberg, redaktör för Hotell och Restaurang Fackets tidning Hotellrevy, skriver i senaste numret av tidningen en ledare med rubriken "Vänsterpartiet har rätt!". För de som tillhör vänstern inom vänsterpartiet kanske detta vid en första anblick känns bra. Att en ledande person ställer sig bakom vänsterpartiets krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor, stopp för privatiseringar och högre skatter är givetvis väldigt viktigt och en bekräftelse av att vänsterpartiets politik har ett brett stöd. Man blir dock lite fundersam när hon förklarar sitt stöd med att

"Det är normal reformpolitik, som lika gärna kunde vara socialdemokraternas. Ja som borde vara det."

Är det vad vänsterpartiet idag kan prestera? Har den politiska hegemonin förskjutits så mycket att det som är "normal reformpolitik" klassas som livsfarlig kommunism? Är socialdemokratiska reformer så verklighetsfrämmande att till och med medlemmar i vänsterpartiet tycker att de är omöjliga och ett uttryck för "traditionalisternas" plakatpolitik? I själva verket är detta ett tecken på att vi är på rätt väg men fortfarande har en lång väg att vandra. Det kommer dock inte att bli lätt. Om det motstånd vi nu har mött beror på att vi förespråkar en socialdemokratisk politik hur ska det då se ut när vi på allvar vågar vara systemkritiska?

Liten uppdatering: Hos Kalle Larsson kan man läsa att även ledaren i LO-tidningen försvarar vänsterpartiets politik med att det inte är något speciellt märkvärdigt med den.

Den socialistiska högskolan?

2005-02-20T22:38:00.000+01:00

Den senaste tiden har mängder av borgare fått för sig att universiteten helt och hållet styrs av onda socialister. Kristdemokraterna driver, utifrån en undersökning de själva gjort, tesen att högskolorna på grund av ett par socialdemokrater i ledningen skulle vara socialistiska. Man påstår sig vilja försvara den oberoende forskningen och utbildningen vid högskolorna.

Kritiken är dock ihålig. Samtidigt som man påstår sig vilja försvara högskolans oberoende är man en del av den borgerlig som vill att högskolorna allt mer skall närma sig näringslivet. En borgerlighet som vill anpassa utbildningen alltmer efter företagens intressen, driva forskning som samarbeten med näringslivet och av vilken vissa delar vill ta bort den avgiftsfria utbildningen. Helt enkelt en politik som alltmer kommer att undergräva det oberoende som våra högskolor faktiskt fortfarande har. En politik som ännu tydligare kommer att knyta upp högskolorna till de delar av samhället som borgerligheten representerar.

Även om den kritik som borgarna framför har en viss relevans så finns det betydligt viktigare saker att fokusera på i debatten om högskolans oberoende. Det som mest akut måste uppmärksammas är den ideologiskt färgade undervisningen som bedrivs vid våra högskolor. Inte minst gäller det det ämne som jag själva studerar - nationalekonomi. Så fort man kommer in på en nationalekonomisk institution möts man av ett kompakt ideologiskt högerklimat. Kurslitteraturen kommer från borgerliga förlag, föreläsarna skriver debattartiklar i DN om skattesänkningar och försämringar av arbetsrätten och institutionen är i många fall minst sagt fientlig mot alla slags kritiska initiativ.

Det borgerliga försvaret av högskolornas oberoende klingar falskt. Det är ett försvar av ett status qou som på alla sätt gynnar en borgerlighet i behov en vetenskaplig grund för sin politik. Ett försvar av en situation där högskolorna fungerar som propagandister för en allt mer aggresiv och människofientlig politik. Kampen för människovärde och rättvisa avgörs inte inom högskolornas väggar men det är trots det en front där en vänster värd namnet måste driva sin kamp.