De senaste dagarna har inte direkt varit lyckade för Junilistan. När de för en tid sedan beslutade sig för att ställa upp i riksdagsvalet fick de en enorm uppmärksamhet i media. Trots att de egentligen inte hade hunnit presentera någon sammanhållen politik lyckades de i flera opinionsundersökningar kravla sig över 4 procent. Vinden vände dock fort och kärvare tider var att vänta för partiet. Inte minst har nog Nils Lundgrens hårda markering mot den politiska vänstern bidragit till att minska populariteten. För vilken vänstersympatisör vill rösta på ett parti som redan från början utesluter en vänsterregering? Dessa väljare övertalas inte av en mild EU-kritik.
Igår och idag har det kommit ännu fler bekräftelser på partiets problem. I Temos senaste mätning lyckas junilistan bara locka till sig 3,2 procent av rösterna. I dagens DN kan man också läsa att avhoppen nu börjar ske i en allt snabbare takt. Ekonomen Stefan de Vylder, journalisten Curt Carlsson och kristdemokraten Görel Flyckt är några av de namn som nu har valt att lämna partiet. Det intressanta är att orsakerna bakom avhoppen skiljer sig så mycket åt. Vissa anger högervridningen av partiets politik. Andra klagar på toppstyrning och bristande intern demokrati. Nej, det är inte mycket som går junilistans väg för tillfället.
Hur skall man då som vänster se på denna utveckling? Personligen har jag svårt att se något negativt med en ännu mer splittrad borgerlighet. Om inte annat skulle det ju leda till att allas vår PM Nilsson fick något mer att fundera på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar