Språkförnyaren Persbrandt

Den senaste tiden har Mikael Persbrandt blivit något av en idol för mig. Visserligen har jag redan tidigare tyckt om honom för hans utomordentliga skådespelarinsatser i bland annat filmerna om Beck. Hans insatser mot Expressens ansvarige utgivare Otto Sjöberg förtjänar dock mer beröm än någon av hans insatser på vita duken. Svenska kvällstidningar behöver ett par ordentliga smällar för att rycka upp sig. De senaste åren har någorlunda seriösa tidningar förvandlats till kopior av skvallertidningar så som Se och Hör och Hänt Extra. Även jag jag tycker att bevakningen av kändisar på många sätt är osmaklig är det dock inte den i sig som är kvällstidningarnas problem. Det är istället den fullständiga brist på respekt för individers privatliv och den absurda värdering av olika händelsers nyhetsvärde som är de allvarliga förskjutningar som skett på kvällstidningarnas redaktioner.

Jag rekommenderar starkt Persbrandts debattartikel i DN som nu visserligen är några dagar gammal. Om man inte är intresserad av Persbrandts åsikter om den svenska journalistkåren kan man ändå läsa artikeln för att njuta av det underbara språkbruket. Följande är bara en av alla de träffsäkra formuleringarna:

Dessa tidningar har en endaste ledstjärna: det som säljer skall publiceras. De har ingen ideologi eller patos. De har inga egna idéer, det måste bara gå ihop, vinstmaskinens larvfötter skall vara i rörelse. Vid spakarna sitter herrar chefredaktörer och darrar, ty dom vet att de tagit steget bortom all anständighet. Allt för mammon!